lördag 20 september 2014

ÄR DU RÄDD ?



Det har dragit ihop sig till eftermiddagskaffe på äldreboendet och Undersköterskan går och väcker den gamle mannen,
som ligger och vilar...
- Det är kaffedags nu, säger hon, vill du komma upp?
- Ja tack, svarar han med sin darrande,svaga stämma.


Under det att hon hjälper honom upp i Rullstolen
hör hon honom säga:
- Jag tycker om dig, du förstår mina tankar.
- Det var roligt att höra svarar hon,
och det är ömsesidigt, jag tycker om dig med.
Det blir tyst en stund medan hon sätter fast fotstöden...
- Nu blir det nog inte så många mer tillfällen
som jag kan åka med dig ut, säger han.
-Säger du det, svarar hon, känner du det verkligen så nu?

Hon sätter sig ner och tar hans gamla hand i sina.
Ser hur tårarna rinner ner för hans rynkiga kinder...
- Du har väl din sak klar med Herren, frågar hon?
- Ja, svarar han, det vill jag tro...
- Det är det allra viktigaste,
det som verkligen betyder något,säger hon.
 För då har vi ju en underbar framtid.
 Vi får möta alla nära och kära som gått före.
 Är du rädd?
Då ler den gamle genom tårarna och svarar stilla:
- Nej, jag är inte rädd.
- Det var ju skönt, säger hon,
och egentligen vet vi ju inte vem som få gå först, du eller jag?
Ingen av oss har något löfte om morgondagen...
- Så sant, svarar den gamle, snyter sig och torkar tårarna.
- Ska vi gå och dricka kaffe nu då, frågar hon?
- Ja, det gör vi svarar han, med en ny förtröstan i stämman!

...En alldeles vanlig dag...
( Bilderna har jag hämtat på Google )