fredag 14 juli 2017

LÄNGESEDAN...


Kära läsare av Marana,ta!

Det är längesedan jag skrev i bloggen nu,
frågan är väl om jag ska låta den vara kvar?
Jag har raderat många gamla inlägg,
men sparat några...

Mycket har skrivits och sagts under åren
både här och i andra bloggar.
Ibland får man lägga det gamla bakom sig och
sträcka sig mot det som ligger framför...

Tryggt att Herren är Den som vet allt!

Jag önskar dig en fortsatt fin och Välsignad sommar!

Marguerite!

tisdag 20 september 2016

RADIOINSPELNING MED KALLE & MARGUERITE


I går kväll fick Kalle och jag vara med om en Radioinspelning, vilket var såå spännande!
Det var i Pingstkyrkans studio i Vetlanda
och vi skulle spela in tre morgonandaktsprogram...



Det var Martin Bengt Persson
som skötte alla hundratals spakar och rattar,
hur mycket som helst att hålla reda på...

Vi fick sitta bakom en stor glasvägg
i ett annat rum där en lampa lyste röd eller grön
för sändning eller tystnad...


Inspelningen gick över förväntan bra!
Sång & Musik hämtade vi från vår cd-skiva...
Ja, detta var en ny erfarenhet för oss,
det var verkligen jätteroligt att få göra Radio!

Tack Martin för att vi fick inspelningen på cd!

Tack Jesus att allt gick bra!

Programmen kommer att sändas under
Onsdag, Torsdag och Fredag denna vecka,
på Vetlanda Kristna Närradio 106.6 mhz.

Jag kommer även att lägga ut dem

här på Bloggen framöver...



Fridshälsningar från Marguerite!

måndag 8 februari 2016

" DÅRARNA SÄGA I SINA HJÄRTAN, DET FINNES INGEN GUD..."


...I en livmoder ligger två tvillingar, en flicka och en pojke.
Pojken frågar sin syster:
- Tror du på ett liv efter förlossningen?
Systern svarar förvånat:
- Naturligtvis! Det måste finnas något efter förlossningen.
Kanske är vi bara här för att förbereda oss på vad som ska komma sedan.
- Struntprat, utbrister hennes bror!
Hur kan du tro på sånt?
Det finns inget liv efter förlossningen!
Vad för slags liv skulle det vara?
- Jag vet inte.
Kanske kommer det att vara mer ljus i livet efter detta.
Kanske vi kommer att kunna gå med våra ben
och äta med våra munnar.
Och kanske vi kommer att ha andra sinnen,
sådana som vi inte ens kan föreställa oss nu.
- Du måste vara fullständigt knäpp!
Hur ska man kunna gå med benen, menar du?
Och äta med munnen? Varför det?
Navelsträngen ger oss all näring vi behöver.
Dessutom är den för kort för att vi skulle kunna gå.
Det är helt enkelt omöjligt
att tänka sig ett liv efter förlossningen!
Navelsträngen kommer inte att räcka så långt!
- Jag tror i alla fall att det finns en fortsättning, säger flickan.
Det kanske kommer att vara helt annorlunda på andra sidan.
Man kanske inte behöver navelsträngen längre.
- Ja, du får tro vad du vill, säger hennes bror.
Men svara mig, om det är som du säger
att det finns ett liv efter förlossningen,
hur kan du i så fall förklara att ingen någonsin har tagit kontakt, än mindre kommit tillbaka?
Du bara snackar strunt!
Inse att det inte finns något liv efter detta.
Hela grejen är att vi ska njuta av det liv vi har härinne.
Efter förlossningen finns ingenting, bara mörker.
Då är det över, inse det!
- Åh, jag vet inte...jag tror i alla fall att det finns nåt.
Jag tror vi kommer att möta Mamma där ute.
- Mamma! Äsch, du skojar!
Tror du verkligen på mamma också?!
Du är ju till och med dummare än jag trodde!
Om Mamma existerar, var är hon nu då i så fall?



- Jag tror att hon finns runt omkring oss.
Hon omsluter oss på alla sidor.
Vi är en del av henne precis som hon är en del av oss.
Jag tror att vi är skapade till hennes avbild.
Hon är livet, utan henne skulle världen vi lever i inte finnas.
Hon är överallt!
Brodern ser länge på sin syster.
Förundrad.
Kan inte riktigt tro att han hört,
vad han tycker att han har hört.
- Jag kan i alla fall inte tro på Mamma,
säger han efter en stund.
Jag kan inte se henne,
det är helt ologiskt att hon skulle finnas!
- Ibland, säger hans syster tyst.
Ibland, när det är verkligt tyst härinne...
När jag är verkligt fokuserad och bara lyssnar...
då kan jag faktiskt känna hennes närvaro.
Ibland också höra hennes röst.
Det är en så kärleksfull röst...
Den kommer liksom uppifrån
och den fyller mig med sådan glädje när jag hör den...




Detta har jag delat från ett inlägg av en
 Thore Berggren på Face Book
och är något av det bästa som jag läst på länge!
Bilderna är lånade från Google.
Bara överskriften är min egen...

Fridshälsningar från Marguerite!

lördag 20 september 2014

ÄR DU RÄDD ?



Det har dragit ihop sig till eftermiddagskaffe på äldreboendet och Undersköterskan går och väcker den gamle mannen,
som ligger och vilar...
- Det är kaffedags nu, säger hon, vill du komma upp?
- Ja tack, svarar han med sin darrande,svaga stämma.


Under det att hon hjälper honom upp i Rullstolen
hör hon honom säga:
- Jag tycker om dig, du förstår mina tankar.
- Det var roligt att höra svarar hon,
och det är ömsesidigt, jag tycker om dig med.
Det blir tyst en stund medan hon sätter fast fotstöden...
- Nu blir det nog inte så många mer tillfällen
som jag kan åka med dig ut, säger han.
-Säger du det, svarar hon, känner du det verkligen så nu?

Hon sätter sig ner och tar hans gamla hand i sina.
Ser hur tårarna rinner ner för hans rynkiga kinder...
- Du har väl din sak klar med Herren, frågar hon?
- Ja, svarar han, det vill jag tro...
- Det är det allra viktigaste,
det som verkligen betyder något,säger hon.
 För då har vi ju en underbar framtid.
 Vi får möta alla nära och kära som gått före.
 Är du rädd?
Då ler den gamle genom tårarna och svarar stilla:
- Nej, jag är inte rädd.
- Det var ju skönt, säger hon,
och egentligen vet vi ju inte vem som få gå först, du eller jag?
Ingen av oss har något löfte om morgondagen...
- Så sant, svarar den gamle, snyter sig och torkar tårarna.
- Ska vi gå och dricka kaffe nu då, frågar hon?
- Ja, det gör vi svarar han, med en ny förtröstan i stämman!

...En alldeles vanlig dag...
( Bilderna har jag hämtat på Google )

söndag 23 mars 2014

MÖTESRAPPORT FRÅN RÖRVIKS FRIKYRKA!!! FHOK


Det var mycket folk som hade samlats till denna missionskväll för "Faith Homes of Kenya" i Rörviks Frikyrka!!!
Vi hälsades varmt välkomna av Församlingens pastor
Stefan Norberg...
...Därefter tog Ordföranden i den svenska styrelsen för
"Faith Homes of Kenya", Rolf Rööst vid och talade både om missionen, glimtar ur sitt liv och sina besök i Afrika...
...Till hjälp i musiken hade vi Olle,17 år,
som aldrig hade hört mina egna sånger,men ändå spelade med på ett fantastiskt sätt,bara han fick reda på durerna...
Ja,det var en fröjd!!!
Han spelade även ett par egna körer i början av mötet...
John var med på basen,han blir bara bättre och bättre och förvånade mig med flera härliga"trix"!!!
Han lämnade också ett gripande vittnesbörd...
(John har även haft pastor Stefan som lärare i skolan,
vilket ju var några år och flera cm sedan)...

...Min gitarr var med och Kalle hjälpte mig att sjunga.
Jag hade en väldig kamp inför det jag hade fått att säga,
men allt bekräftades av en kvinna som kom fram,att det varit till henne,TACK JESUS!!!
Även Kalle vittnade om glimtar ur sitt/vårt liv, hur Herren har helat honom,delade Ordet med oss och talade om " Faith Homes of Kenya"och sitt besök där...
...Det blev också en avskild Bönestund för Stefans son,
Johannes som inom kort ska åka ut på hjälparbete i Afrika och stanna ett par månader...
Han fick även en profetisk hälsning från Herren,som han skrev ner och bevarar för kommande dagar...
...Därefter blev det förtäring,samtidigt som vi visade
Fride Nilssons film om hela "Faith Homes of Kenya"s
missionsarbete!!!

Kvällen inbringade en rejäl gåva till missionen,
 väl behövlig och som kommer att göra stor skillnad för många människor!!!

Stort Tack till Rörviks Frikyka för att vi fick komma!!!
Herrens Välsignelse till er alla!!!

ALL ÄRA TILL JESUS!!!

Fridshälsningar från oss,
genom Marguerite!!!